jag vill skriva en sång om hur mycket jag älskar mitt liv just nu. men jag kan inte sjunga, så ni får tonsätta följande text bäst ni vill själva. det kan nog bli bättre så.

jag älskar att jag trivs så utomordentligt på mitt jobb. jag älskar ännu mer att det inte gör mig ett dugg att det inte var soligt när jag cyklade ända från sss till norremark. där köpte jag ost i tusen olika former och smaker, pasta och cola light. sen lagade jag livets godaste mat, med portabellasvamp som egentligen är för dyrt men det struntar jag i.

i matkomans töcken lägger man sig i sängen och tänker att, ja livet kan ju inte bli bättre, jag har ju hunden vid huvudet och charlies änglar på tv-skärmen.

slår på datorn och får tag i kents nya singel som släpptes idag. det andas elektro och samba. det andas att nya albumet kommer bli bra, så bra. kommer på att jag måste lyssna in mig på regina spektor innan arvika, så jag lägger in albumet på iPoden.

med underbar musik i öronen går jag en runda med hunden, och det är soligt. jättesoligt faktiskt, men inte för varmt för det är kväll. helt perfekt skulle jag mer vilja kalla det.

jag älskar att jag sitter här i mjukisbyxor med fläckar från billig hemmafärgning och verkligen borde sova, men min kropp orkar lite till, trots att jag sovit fyra timmar och gick upp aldeles för tidigt idag. och imorgon ska jag upp nästan lika tidigt, men det gör faktiskt ingenting. för jag älskar ju mitt jobb, har jag redan sagt.
och min kropp tillhör en pigg 21-årings med minst 50 år framför sig.

och det slår mig att under dessa femtio år kommer jag få uppleva sånnahär dagar massvis med gånger. och jag andas in, och ut. och luften smakar så bra, för den smakar som livet.