SMÅLÄNNINGAR

har ni någonsin hört musiken, som fyller lungorna med syre, som gör livsledan mindre påminnbar. jag har.
fast egentligen kanske det inte spelar någon roll. det spelar ingen roll om man tänker att man inte kan andas utan dina andetag, kanske aldrig blir någon revolt, varken ett två eller tre.
på något sätt är det mindre viktigt, att klockan stannar under ögonlock, det är ändå inte så jag säger det. ge mig arsenik, eller thinner. ge mig något som känns, ge mig förhoppningar och regnbågar.

jag är inte skyldig nån något alls, ingenting någonsin.

people are like songs, it's true. some seems dull at first but then they grow on you. me i'm like, cant get you out of my head. annoying at first but i make you wanna dance. and you are the only one i've met  i know who is god only knows. i liked you the first time i met you and it grows and grows and grows.


enough with the ordbajs already.

kvällen är cigaretter, någon öl och confessions of a shopaholic. säkerligen något mer, kanske något mer kanske inget alls. ibland behövs inga planer, det kan bli fint ändå.

alltså jag skriver bara skit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0