ETT TÅG MOT PARIS

det handlar om hur vi släpper taget om verkligheten, och faller distanslöst. pretantiöst. kontrollerbart att släppa taget men främmande luft längs kroppen. 22 procentenheter, eller mer. att plötsligt vakna och inte förstå varför man inte kunde fått krossas mot bottnen, vetat att det funnits en botten. man kan inte falla längre. och långt ovan så blinkar en stjärna, eller ett sken om framtiden. långt ovan.

det handlar om att se det så långt borta att det inte finns. det handlar om att det snart inte längre är mörkt på bottnen ändå, det handlar om att tillvänja ögonen, synapser och muskelkontraktionen. att bli någon annan. normaltillstånd och sjukdomsbild. kataton, dystymi, 43 stesolid.

om att klättra längs kanten, komma en bit, och falla igen. att det kanske inte gör något, för man känner igen sig. samma jord under fingernaglarna, samma koldioxid.

koldioxid, syre, kväve.

egentligen kanske det inte är någon skillnad. egentligen är man samma person ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0