har varit inne på det tidigare tror jag, att leva och inte överleva. att man behöver överleva för att kunna leva, förvisso, men vilket liv är värt att leva utan ett liv. krångligt och sådant. och just i sånnahär stunder hade jag behövt ett glas rött, en ledig dag, en balkong och femton filtar under en stjärnhimlen i nikotinruset. hur jag älskar något mer för stunden trots att jag egentligen vet hur jag inte kan sitta still så länge på en balkong eftersom jag inte har koll på lägenheten och inte vet om någon är i mörkret och väntar på mig.
hur det är att vara förföljd och att jag aldrig kunnat bo i en större lägenhet.

och nya greys idag var så bra att jag nästan avled eller ja nästa avsnitt ja då avlider jag. för att flika in med något lite mer verklighetsförankrat så ni inte tror jag har tappat mig i håkanångest och rödvinsblod.