jag blir så trött. eller matt, snarare. matt på växjös jävla politiker och på ekonomi-frågan.

någonstans i politiken så har man glömt bort det viktigaste ; att människans säkerhet ska gå före ekonomin.

idag fick jag reda på att en syster till en gammal vän till mig tagit livet av sig. hon hade tydligen sökt hjäl inom psykiatrin men inte fått någon. istället fick tåget ta bekymren.

BUP i växjö är knappt existerande längre. på min tid (nu lät jag som en 65årig tant men ok) låg BUP placerat vid trummens ena hörn. en vit byggnad som än idag går under namnet "Bup-huset". där rymdes slutenvårdsavdelning med flertalet platser, det rymdes läkare, sjuksköterskor, kuratorer och psykologer.

Det snackades om att det skulle startas upp en helt ny avdelning inom psykiatrin, som hette "unga vuxna", eftersom att hoppet mellan BUP och vuxenpsyk blev för stort. man skulle få mellanlanda skulle man kunna säga.

för lite mer än ett år sen förströdes drömmen om denna behandling. BUP flyttade dessutom till sjukhuset och iom det försvann slutenvårdsplatserna som (tyvärr) fortfarande behövs. En vän till mig blev inlagd på BUP ändå. hon fick ligga i ett rum på barnhallen. sjuksköterskorna var barnsjuksköterskor utan reell kompetens för psykiskt sjuka. skötarna fick komma in från Resurs. Jag säger inte att de som jobbade inte var kompetenta, det var de aldeles säkerligen. MEN, deras jobb är normalt inte att jobba med psykiskt sjuka barn. just saying.

unga vuxna har det inte blivit något med.

skolpsykologen som våra tre kommunala gymnaiseskolor delade på (dvs 4000 elever om jag inte tänker fel) fick inte vara kvar. "tjänsten behövdes inte", hette det.

för lite mer än ett år sen drogs 30 miljoner kronor från psykiatrin. det skulle sparas pengar. detta hade aldrig tolererats om det var 30 miljoner kronor som försvann från kirurgavdelningen på CLV. det hade blivit löpsedlar om att politikerna prioriterade pengar över människor.

30 miljoner kronor. det är mycket pengar.

för några veckor sen tog en 23årig tjej livet av sig, för att hon inte fått någon hjälp inom psykiatrin.

någon stans på vägen har det blivit fel.
och jag kan inte hjälpa att fundera över;
30 miljoner kronor är mycket pengar. men hur mycket är en människas liv värt?