SEN PASSERAR VI DERAS GRÄNSER

v. cava, v. pulmonaris och a. femoralis. co2 och o2, inom samma organ, inom samma kropp. omsluten av köttet, kärlväggar och huden. skinnet, det tunna som skyddar oss. så lätt att förstöra, så lätt att ta bort muren. bygg nytt, lägg sten på sten, skydda. släpp inte in någon.

60 slag per minut, 100 slag när endorfinerna jobbar. så bräckligt. risk för höjt blodtryck, hjärnblödning. kanske värt att ta risken, kanske inte. dom säger att det är som morfin, men jag blir inte lugn. ingen stans hittar jag lugnet, inte i den mörkaste kammare och inte i den mest skimrande solstrålen som lyser upp vartenda grässtrå. mer endorfin, mer alkohol, mer ingenting.

så mycket för att få känna sig behövd. tre ord i mörkret, nu går jag. fel ord, rätt ord. ibland vet jag inte vem jag är, men vem du var. var, kanske är, ibland vet jag inte skillnaden.

för vad är skillnaden. en ny siffra i årtalet, en ny kalender som inte används.

det är löjligt hur tiden går framåt, när man står still.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0