JAG ÄR ALLT DU INTE VISSTE FANNS

det är minst 10 centimeter snö och säkert lika många minusgrader. det är palliativ vård, medicin och omvårdnad och jag har lärt mig alla kort. vartenda, som är så värdsliga men oväsentliga.

varenda gata jag går, varenda terass jag besöker och vilka skor jag än har. varje gång så tänker jag på dig.

och mina boots är egentligen lite för stora, men dom låter fint när dom rör vid snön och allt knastrar i mitt huvud. det underbara i att springa till bussen fast det står 2 på tavlan. två minuter av en hel världstid. så världsligt och oväsentligt det med.

står på ett tak och börjar gråta för att allt är så fint mitt i all tragik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0